Guld är ju en sällsynt metall. Därför finns den bara - i genomsnitt - i mycket små mängder här på vår jord. Men här och var, i bergen, finns det höga halter av guld, i guldförande malmer. Men, att bara ställa sej bland bergen och med blotta ögat titta efter guldförande malmer, det är det ingen större mening med. Malmerna är oftast övertäckta av jord, sten, grus och sand. Dom syns därför inte så lätt.
Med tiden vittrar bergen sönder. Höga, alplika berg, eroderar så småningom ner till avrundade kullar, en process som pågår under många miljoner år.
Medan erosionen verkar, vittrar bergen till sten, grus och sand, som förstås rutschar neråt utefter bergssidorna, ner i dalgångarna mellan bergen. Om det finns (eller, en gång i tiden, funnits) en guldförande malm i berget, så kommer det vittrade gruset - rakt nedanför malmen - att innehålla en del guldkorn. Undersöker man sådant grus, får man reda på vad berget, rakt ovanför gruset, består av. Eller, en gång i tiden, har bestått av.
Allra längst ner i dalgångarna rinner det nästan alltid vatten, en älv, en å eller en bäck. Vattendragets bädd kan vara renspolat berg eller vittrat grus (med berg en bit ner under gruset, förstås). Rinnande vatten har en underbar egenskap, som guldgrävare gillar. Det stuvar om gruset och sorterar det efter storlek och tyngd. Där marken sluttar mycket, som det brukar göra i bergstrakter, rinner vattnet snabbt. En snabbt rinnande bäck "plockar upp" grus och sand från sin bädd eller från sina stränder. Passerar bäcken genom ett område med guldhaltigt, vittrat grus, så följer både grus och guld med vattnet en kortare eller längre sträcka.
En forssträcka - med snabbt rinnande vatten - plockar alltså upp grus. Ju längre forssträckan är, desto mer grus plockas upp. När bäcken så småningom tappar fart, "tappar" den sin last av (guld och) grus. Men, den tappar inte, som tur är, allt på ett ställe och på en gång. Tunga partiklar, som grovt grus och guld, tappas först; finkornig sand och lerpartiklar följer med vattnet en mycket längre sträcka. En kort fors plockar alltså upp grus från ett litet område, medan en lång fors plockar upp grus från ett stort område. Långa forssträckor - helst minst en kilometer långa - är därför av allra största intresse.
Inte så att vi ska leta guld i en fors. I alla fall inte till att börja med. Nej, vi ska intressera oss för hur det ser ut där forsen börjar plana ut. Det är där vi ska börja! I en fors finns det inte några större samlingar av grus. Men där forsen börjar plana ut, där dyker de första grusbankarna upp. Där är det ett bra ställe att ta ett spadtag grus och provvaska. När vi vaskar det gruset, så undersöker vi i själva verket vad bergen består av (eller har bestått av) inom ett mycket stort område, uppströms provplatsen. Hittar du guld där, så kommer det uppströms ifrån. Det som du hittar i åar och bäckar, finns det mer av uppe i bergen. Vill du hitta ursprunget - den guldförande ådern uppe i bergen - så ska du nu helt enkelt vaska dej uppströms till du kommer fram till ådern. Men, innan du gör det, bör du nog studera vidare i någon specialbok i ämnet, ex. vis CD:n Guldgrävning.
Hittills har man grävt upp nästan 200 ton guld i Sverige. Det finns - helt säkert - ännu mycket mera kvar att, med god lönsamhet, gräva fram. Den svenska utvinningen av guld har varit helt inriktad på bergshantering. Praktiskt taget allt guld, kommer ifrån gruvor i våra berg. I jämförelse med denna mängd, så har praktiskt taget ingenting (ännu) vaskats fram ur våra vattendrag. I vattendragen har det bara tagits vaskprover i akt och mening att hitta fram till moderklyftet, ådern.
Det betyder inte att det inte finns stora mängder guld att hitta i vattendragen. I vårt land är det bara så att få människor har varit inne på att vaska guld i större skala. Men det har börjat puttra ute i bäckarna... Det är känt att ett allt större antal guldgrävare har börjat vaska med olika typer av maskiner. Att döma av storleken på dessa maskiner (och att flera guldgrävare byter upp sej till allt större maskiner) så finns det gott om guld. Så gott om guld, att de fortsätter med sin vaskning.
Praktiskt taget alla geologer av klass - som vi talat med - är övertygade om att det kan finnas lika mycket vaskbart guld här i Sverige, som i Alaska eller Kalifornien. De geologiska förutsättningarna är likartade, där som här. Enade experter anser att Sverige är ett mycket bra land att prospektera i.
Anledningen till att så stora mängder guld, som hittats i Amerika, inte hittats här (ännu) är att det är så få svenskar som gräver här. Få, i förhållande till den "armada" av män, som grävt (och fortfarande gräver) i Amerika. Men antalet människor, som vaskar guld i Sverige, ökar snabbt. Skulle inte förvåna om även vi får en riktig rush här. Lycklig den, som då är beredd!
En del människor småler åt påståendet att det skulle finnas gott om vaskbart guld i Sverige. Det är oftast "vanliga" människor. Frågar man dom hur dom vet det, så blir svaret oftast: -"Det kan väl inte finnas guld här!" Frågar man sedan om dom någonsin provat att vaska, blir svaret: -"Nä, är du klok, eller?" Med andra ord, dom vet inte vad dom pratar om, punkt.
Vi kan förmoda att om vi hade frågat en Kalifornier samma sak år 1847, (innan den stora guldrushen, där) om han trodde att det fanns något guld i Kalifornien, så hade vi nog fått ungefär samma intelligenta (?) svar. Dagens amerikanare säger: -"Gold is where You find it, when You find it." Guldet ligger där det ligger och "finns" först när du finner det. Dom kan det här. Dom har lärt sej. En del svenska geologer påstår också - tvärsäkert - att det inte finns vaskbart guld av någon större mängd, i Sverige. Låt mej påminna dom om att många (evigt sanna) geologiska sanningar - är pinsamt kortlivade. Dessutom brukar det - över hela världen - vara så att de flesta guldfynd görs av icke-geologer.
Många geologer hittar aldrig något guld. Men de kommer gärna ut - efter det att någon hittat guld någonstans - för att förklara varför guldet finns just där. Missförstå nu denna klackspark på rätt sätt. Det finns väldigt gott om mycket duktiga geologer.
För dig som är intresserad av att vaska guld har SGU tagit fram en guldletarkarta. Den är tänkt som en hjälp
att hitta ett område där förutsättningarna för att hitta vaskbart guld är goda. Kartan har delats in i fem blad, från norr till söder, och går att ladda ned.
Guldletarkarta 1 - Övre Norrland
Guldletarkarta 2 - Västerbotten
Guldletarkarta 3 - Södra Norrland
Om du vill leta guld och andra mineral kan det vara en god idé att ta med dig en handbok för mineraljägare. Den kan du ladda ner här också.